Att leva i en dröm

Så länge jag kan minnas har jag haft en och samma livsdröm. Jag samlade på mig de djur jag fick för mamma och pappa och drömde hela tiden om att en dag skulle jag ha en egen gård där jag kunde ha hur många/vilka djur jag ville utan att behöva tigga och be.
Den drömmen fanns kvar även i vuxenålder och då började mer och mer tanken att jag ville ha någon att dela denna drömmen med. Och nu sitter jag här en bra bit in i vuxenlivet och jag har allt det där runt mig. Jag har mina hästar, mina djur, min gård och någon jag älskar som delar detta intresset. Allt borde vara en solskenshistoria och en dans på rosor, ett leva lyckligt i alla våra dar. Men verkligheten är inte alltid så som du förutsåg din dröm.
I drömmen ser man allt det fina och det härliga med någonting. I verkligheten är det rätt mycket..tja verklighet!
För i verkligheten är dagarna långa, i verkligheten ska det lavas ved och lastas halm. I verkligheten ska hästar fodras och släppas ut på morgonen, i verkligeheten ska hagar mockas och gårdsplan krattas. I verkligheten ska gräset klippas och huset städas. I verkligheten ska trädgården skötas och byggnader lagas. I verkligheten ska djur klippas, badas och borstas. I verkligheten flyger dina pengar förbi ditt konto och landar i mat till hund, mat till hästar, mat till katter. I verkligheten serveras middagen sällan före klockan nio på kvällen och alla lugna sommarkvällar och härliga ridturer är oftast ett minne blott. I verkligheten är livet på en gård ett heltidsarbete utan en endaste krona i betalning. I verkligheten somnar ofta husse och matte i soffan innan man hinner prata med varandra.
I verkligheten känns drömmen inte alltid så underbar.
Men det fina med verkligheten är att när du väl sitter där på hästryggen och träningen gått jättebra, när hunden slickar dig i ansiktet, när du riktigt trött och nöjd med arbetet får lägga dig brevid den du älskar och när solen går ner över åkrarna så hela gården får ett rosa skimmer över sig är det en ganska magisk upplevelse. Det är då du inser att drömmen blev ju faktiskt verklighet...

RSS 2.0